Tog en lång (och välbehövlig) paus från bloggen. När semestern kickade in så ville jag vara helt ledig därav har det ekat tomt här. Ska berätta mer om vad jag gjort. Har bl. a bockat av en stor grej från min bucketlist - prata under Almedalsveckan. Även bråkat med nazister där.. men det får vara en annan berättelse.

Ska sätta mig imorgon o skriva ihop lite inlägg men innan de kommer så vill jag bara säga: wow!!

Tack för den fina responsen av mina senaste inlägg om pappa. Ni förstår inte hur mycket det har betytt för mig att få den fina responsen. Det betyder allt! 

Så många fina människor har hört av sig och berättat sina historier för mig. Så sårbart och fint! 

Jag hoppas att vi tillsammans har, iallafall för en liten stund, vänt det som gör oss sårbara och ledsna till något som ger oss styrka. Tveka inte att skriva till mig om ni har några frågor eller vill ha en styrkekram. 

Det gjorde iallafall mig starkare att våga prata om det. Uppmanar verkligen er andra att göra det också. Hur stort eller litet det än är.

Skönt att vara tillbaka här!!!

Kram!