så hade vi ett avsnitt som handlade om just detta. Kroppshat & kroppsideal. Vi var på en skola och fick träffa otroliga elever i högstadiet som delade med sig om sin relation till deras kroppar.
"Jag vill se ut som en vältränad person istället för som jag ser ut nu. För det är så man kan få lite uppmärksamhet kanske. Om man ser ut som mig så är man inte lika speciell som de andra typ. "
En 13-årig kille, säger alltså det här. Han ska ju fortfarande dricka O’boy och äta rostade mackor efter skolan.
Eller han kanske fortfarande äter sina mackor. Men den goda smaken av dem försvinner dock lika snabbt. Lika snabbt som det tar att gå in på hans sociala medier. För där möts han av vältränade kroppar, proteinshakes och gröna sallader. Allt på konton som har två saker gemensamt. Den första är att de får uppmärksamhet och folk tycker de är speciella. Det andra är att det inte alls ser inte som du.
Förr stod man i omklädningsrummet och jämförde sin kropp med personen bredvid i duschen. Nu gör inte unga bara det utan jämför sig varje gång de tar upp sina sociala medier. Nu ser man fotbollsstjärnors och influensers redan innan man kommer till omklädningsrummet.
Det är något med sättet han säger det på som får mig att förstå att det är något han för första gången säger högt. Han är stark som vågar säga det högt. Samtidigt så känner jag en känsla av att förtvivlan. Jag vet att hans starka kommer från att ha en känsla att vara svag. För vi är så lika han och jag. Jag har gått igenom samma process som han gjort för att komma fram till den slutsatsen.
Vi har jämfört oss. Med varandra, med andra – med alla.
Kroppsideal och kroppshets har alltid funnits. Att vilja se ut på ett visst sätt och kämpa för nå dessa kroppsideal är ena sidan av myntet. På andra sidan så finns kroppshatet. Ett kroppshat som vi inte kan låta någon bära själv – framför allt inte unga människor.
Snälla glöm inte detta i #Beach2018-tider. För dessa tider är tuffa men det är du också!
0